Elina - Livet på min pinne

Nu är det fyra månder sedan jag var och hämtade hem Inja. Det känns som att det var nyss och det känns som att det var ett år sedan. Hon har blivit så mycket lugnare och tryggare, samt mer behärskad. 
Från början fick vi just så pass till ett "sitt" och nu går sitt, ligg, tass, andra (tassen), sitt vid sidan och stanna ganska klockrent. Har jobbat med på att "sitta pudel", krypa, gå sicksack mellan benen, gå fot och backa. Men det tar sig, sakta men säkert. 

 

Hennes akilleshäl är fortfarande att bli lämnad ensam eller bli lämnad av mig, men det går ändå bra. Sen har hon fått för sig att hon är rädd för att åka bil bara sådär över en natt, så nu är det alltid bur som gäller under bilfärderna så kanske hon kommer till sans. Annars är hon så himla lättsam. Hon kan ligga under täcket mer eller mindre en hel dag när det är -25 grader och hon kan haka på en 1½ timmes promenad och hålla tempot. Oerhört smidigt. Lossar ingen päls, skäller och gnäller inte. Gött! Hon är inte direkt överförtjust i andra hundar, vilket jag tackar för. Hon terroriserar grannskapets katter, men de är så snälla att hon får nosa på dem och sen blir det inget mer av det. Lite lätt taggad på att kunna prova på agility med henne till våren/sommaren för hon är oerhört lättlärd och snabb i svängarna.