Elina - Livet på min pinne

Vi ska ha barn i september. Känns märkligt att ens skriva det, men det är tydligen sant, haha! Nu har det gått 26+0 veckor så just gått in i v 27 och det är nere på tvåsiffrigt innan det bär av. 

Första 13 veckorna var jobbiga psykiskt, jag var fruktansvärt orolig och vi var på ett VUL i v. 7 och allt såg bra ut. Efter v 13 slutade jag oroa mig på det där osunda sättet iaf och i v. 18 berättade jag det på jobbet. 

De fysiska besvär jag haft är att jag var trött där i början, träningsvärkskänsla i ländrygg och kissnödig 24/7. En ynnest skulle jag själv säga, det har varit nog för mig med alla tankar. Har kunnat jobba, träna mig och Inja precis som vanligt hela tiden och det är jag tacksam för eftersom jag behövt det. 

Efter v. 18 så kunde jag ändå börja genuint glädjas åt det och nu känns det spännande men jag låter tankarna kring slutskedet vara ett tag till för jag vet inte riktigt hur jag ska hantera det. 

Det sparkar väldigt mycket och jag har känt det sedan v. 17 och nu syns det på utsidan också, ett ständigt sprattlande. Ändå är det svårt att ta in. Är också så tacksam för överraskningen då Sanna, Tim & Mattias fixade barnrummet under en helg vi var borta. Så fint och sån lättnad att få det fint redan nu. Det var nog det finaste jag fått!

 Lite bilder på magens framfart..

v. 27+0

v. 28+5