Vardagen som är helg som bara är dagar
Hips vips så är barnet 6 veckor och inte så liten längre. Inte för att han var det innan heller men..
Det blir så klart en hel del tid hemma i soffan men vi har försökt va ganska duktiga på att åka iväg. Det har blivit några träningspass på UBK, Avion och hälsat lite hos lite folk. Det går liksom rätt smidigt och det känns inte alls lika svettigt.
Inja tycker nog att det är lite jobbigt att inte va i första rummet men hon försöker klämma sig in där hon kan iaf.
Har tänkt på det där som gemene man säger om att ”njut av bebistiden”. Ja det kanske man ska men det är inte så fab enligt mig. Javisst, han är jättesöt och relativt lättsam men jag ser ändå fram emot när han börjar kunna kommunicera lite mer och inte bara flackar runt med blicken och helst tittar på en lampa. Faktiskt. Nu svarssmilar han iaf ganska mycket och det är ju som behållningen i vardagen. Tänk att naturen liksom tänkt ut det också. ”Föräldrarna måste få en liten morot mellan varven med bajs och skrik, klart ungarna ska kunna dra på smilbanden. Det smälter ju vilket hjärta som helst”, så är det ungefär tänkt.
Nu ser vi nog mest fram emot agilitytävling i Timrå om några veckor. Blir första lilla familjetrippen och vi ska bo på en herrgård som såg trevlig ut. Så fåt vi se om det blir någon tur upp till Luleå helgen efter det.
