Elina - Livet på min pinne

Dagarna som blir till veckor

Kategori: Allmänt

Det här med ens tidsuppfattning, när man dragit benen efter sig hemmavid sedan i juli. Say no more. Nu är det sju veckor kvar tills jag börjar jobba. Konstigt. Jätte konstigt. Då är vårt barn ett halvår! Ett halvt år alltså! Därför fasar vi nu ut amningen så smått, så pappan kan mata barnet liksom. Skulle bli gode krångligt annars.

Annars har det inte hänt så mycket, det är det gamla vanliga. Igår var vi faktiskt på besök i Vännäsby och träffade fem andra mammor med jämngamla bebisar. Lite som att gå på en blinddejt. Vi hade lunchknytis och fikade och babblade. Trevligt! Vi har inte varit med i någon föräldragrupp genom vårdcentralen eller så. Jag har heller inte varit på den "öppna förskolan" som finns här i byn på fredagar. Jag har inte haft något behov och jag anser att barnet är för litet för att ha ut något av det. Han kommer att ha krav på livet senare och då bara antar jag att jag kommer tumma på mina intressen så hittills passar jag på att göra det jag tycker är kul.

 
 
Nu har solen börjat kika fram titt som tätt också och jag är så jävla glad över det. Lite att va glad över kan tyckas men att bo i den här svarta säcken, kallad vinter i Norrland, är fasen påfrestande. Det räcker gott med all snö som gör att man inte kan färdas i skog och mark helt obehindrat som på sommaren.
 
 
I fredags gick vi ut och åt med Sanna och Tim på AllStar. En fyra månader gammal bebis plus en mängd tv-skärmar är likamed en lugn middag. Score. Däremot är inte maten där något jag brukar hurra över men sällskapet var trevligt!
 


Kommentera inlägget här: